Solskjaer var bra, men inte tillräckligt bra

Ole-Gunnar Solskjaer tog över Manchester United som interimlösning i december 2018 och det var den fenomenala raden av resultat under hans första veckor på tränarbänken som gav honom jobbet permanent. 11 raka utan förlust i alla tävlingar följdes upp av Champions League-avancemang mot PSG och efter det fanns ingen återvändo. Kontraktet skrevs på trots att det höjdes röster kring den överprestation av xG som var klar och tydlig, och det var delvis förklaringen till det stup laget föll utför under slutet av säsongen 18/19. 14 segrar på Solskjaers 19 första matcher förvandlades till två vinster på de sista 12.

Över lag var det ändå svårt att inte landa i att norrmannens tränargärning ditintills varit godkänd. Den 6:e plats, och de underliggande siffror som var ännu sämre, han fick ärva av José Mourinho hade visserligen inte förändrats då laget slutade just 6:a, men från att Solskjaer tog över och till säsongens slut så var United ligans tredje bästa lag sett till både resultat och xPTS (expected points). Visst kan man argumentera för att valet var felaktigt då det United visat upp under Solskjaer inte varit genomgående imponerande och det fanns frågetecken kring projektets kredibilitet, framsteg och Oles nivå som tränare, men samtidigt kom han in och höjde nivån till den grad att bara Liverpool och Manchester City med säkerhet kunde sägas vara bättre i England.

Därifrån började det stora jobbet för Ole-Gunnar Solskjaer och han satte direkt sin prägel på truppbygget genom att sälja Romelu Lukaku för stora pengar samtidigt som överflödiga breddspelare fick gå. Nyförvärven de första två fönstren slog även de väl ut där Harry Maguire och Bruno Fernandes båda visat sig hålla på den högsta nivån och varit två av de stora nycklarna till den förbättring laget genomgått under säsongerna 19/20 och 20/21.

Manchester United 18/19
Manchester United 21/22

För att tydligare visa hur stor renoveringen av truppen varit under Solskjaers tid vid rodret så är bilderna ovan bra exempel (de är till för att visa truppbredd, inte bästa elvorna). Den första är truppbygget från säsongen 18/19 medan den andra är från denna säsong, och skillnaden är monumental. Både spetsen och bredden är betydligt bättre idag och ett bra papper på att norrmannen ofta träffade rätt i sina köp samt utvecklade yngre förmågor på ett bra sätt.

Stabilisering och ett lyckat ombygge av truppen är de två ledorden för summeringen av Solskjaers tid som tränare i Manchester United. Han tog ett lag som kommit topp-4 två gånger på sex säsonger efter Sir Alex till två raka topp-4 placeringar samtidigt som han identifierade hålen i truppen och täppte till dem med bra köp. De argumenten anses säkert lite väl enkla och knappast något man förknippar med en superlyckad tränarsejour, och så är det. Det Ole-Gunnar Solskjaer har gjort med Manchester United är på inga sätt över förväntningarna, utan han har gjort det som krävts på ett tillräckligt sätt (fram till denna säsong). Han tog United tillbaka till toppen och han har gjort det genom att lämna en välbyggd och högkvalitativ grund till sin ersättare. Något man inte har kunnat säga om de andra namnen som fått försöka styra skutan efter Ferguson.

Källa: theathletic.com

I grafen ovan ser vi Manchester United 10 matchers rullande xG-trend där den blåa linjen är xG för United och den röda emot. Över lag är trenderna åt rätt håll men där dåliga starter på säsonger ofta fått räddats upp med tiden. Den största skillnaden och där den största trendbrytningen syns är någonstans i mitten av säsongen 19/20, då Bruno Fernandes kom in. Den förre detta Sporting-spelaren hjälpte Solskjaer och United att nå nästa nivå, en nivå de sedan, med några undantag, befunnit sig på från den punkten.

Solskjaer var i slutändan aldrig tillräckligt bra för att lotsa klubben sista biten till de största titlarna. Det som såg lovande ut under våren 2021 med ett försvarsspel som visade upp några av de bästa siffrorna i Europa och som man kanske anade skulle kunna vara fundamentet till ett lag som säsongen där på slogs om titlar förstördes helt efter sommarfönstret då den så efterfrågade centrala mittfältaren inte kom. I stället prioriterades Cristiano Ronaldo. En bra anfallare men en profil Manchester United inte behövde och som riskerade att både sätta orealistiska förväntningar samt skapa problem kollektivt ute på planen. Det sista har visat sig varit precis så illa som många befarade, vilket jag tidigare skrivit om här, och det är svårt att inte landa i slutsatsen att United med Ole-Gunnar Solskjaer vid rodret hade mått bättre utan portugisen.

Å andra sidan kan man argumentera för att en bättre tränare löser ekvationen och ser till att utnyttja Ronaldos extrema spetskvalitéer utan att det kollektiva försvarsspelet blir lidande. Solskjaer var dock inte den mannen utan i stället kommer han bli ihågkommen som tränaren som tog upp Manchester United på den topp-4 plattform de hör hemma men som inte var kapabel att ta det sista steget.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *