Real Madrids väntade trendbrott, Barcelonas kollaps och Villarreals sensation

En ligainledning med fem vinster och ett kryss samt en Champions League-seger mot Inter fick Real Madrid och Carlo Ancelotti att lovordas. Kanske rätt med tanke på att de fick resultat men samtidigt fel då samtliga underliggande siffror och taktiska trender indikerade att deras utdelning var betydligt bättre än vad de förtjänade. De var skickliga på att förvalta lägena de fick, så pass skickliga att de efter sex omgångar nästan hade dubbelt så många mål som det förväntade (21 mål på 11 xG), men den utdelningen var inte i närheten av hållbar och en kraftig stagnering var att vänta. 

Denna förmodade stagnering hade dock inte varit ett särskilt stort problem om deras defensiv varit bättre, men när den sviktat som den gjort (deras xG emot per match ligger över 1.0 och är i mittenskiktet av La Liga) så blir det extra påtagligt när de inte fortsätter överprestera framåt. Chansskapandet i sig är inget problem, deras xG per match (med straffar exkluderade) ligger på 1.69 vilket är bäst i ligan och topp 10 i topp fem ligorna, problemet är att det i kombination med en defensiv som är högst medioker sannolikt inte leder till positiva resultat. Och garanterat inte så positiva resultat som de dittills fått.

Med det sagt kom de här tre raka utan vinst mot Villarreal, Sheriff Tiraspol och Espanyol mer drastiskt och plötsligt än man anat. 0-0, 1-2 och 1-2 skrevs resultatraden till och Real Madrids defensiva brister blottades gång efter annan. Tränarstaben har mycket att tänka på under det stundande landslagsuppehållet.

Lyckligtvis för Real Madrid så har Barcelona och Atlético Madrid precis lika stora, eller större, problem än dem själva. Därför kommer ”Marängerna” med största sannolikhet vara med i titelstriden hela vägen in i mål även om de inte förbättras drastiskt. Vad de där emot inte kommer att göra med nuvarande trend är att gå långt i Champions League eller skaffa sig den ”edge” som gör dem till klara favoriter. Något som borde vara möjligt.

*****

Atlético Madrid – FC Barcelona var helgens höjdpunkt från den spanska ligafotbollen och det med hemmalaget som favoriter, ett favoritskap de axlade galant. 2-0 efter 44 minuters spel kunde ha varit mer. 

Atlético tog tillvara på Barcelonas ihåliga försvarsspel och brist på defensiva balans i bollinnehav och efter första halvlek hade de skapat tre högkaratiga lägen och fem skott totalt. Joao Félix var hjärtat av det hela där hans rörelse mellan osammanhängande försvarslinjer hos gästerna samt kreativa förmåga gjorde att Atlético hade en konstant öppen väg framåt. Portugisen var inblandad i flest antal skott (3), flest inträden till straffområdet (4) och hade flest progressiva aktioner (12). Kanske kan detta kickstarta supertalangens än så länge tunga säsong.

För Barcelonas del var detta sista chansen att ingjuta någon form av hopp efter en miserabel vecka med de två 3-0 förlusterna mot Bayern Munchen och Benfica. Särskilt nära någon poäng, eller ens ett mål, kom katalanerna dock aldrig och Simeones mannar hade kunnat ligga kvar i sitt defensiva block i 90 minuter till utan att släppa till farligheter. 

Vad gäller Ronald Koemans framtid så kan man tycka att det är dags för honom att gå nu, för truppen må vara relativt dålig men den ska ändå komma topp tre i ligan utan problem och givet riktningen Barcelonas säsong just nu går i så är det långt ifrån så säkert som det borde vara. Han maximerar inte truppens potential genom sin taktiska undermålighet men han verkar också ha tappat gruppens förtroende, åtminstone kan jag inte tänka mig annat med tanke på hans konstanta kritik mot spelartruppen. Tillsammans är det en kombination som är ohållbar, hur låga förväntningar man än har på Barcelona just nu.

*****

Ett lag i La Liga är fortsatt obesegrade, Unai Emerys Villarreal. Det är visserligen med resultatraden 2-5-0 så poängen har inte haglat in men 11 poäng och en elfteplats med en match mindre spelad än de allra flesta är bra. Ponera att de tar tre pinnar där och de är femma.

De regerande Europa League-mästarna hade en semisvag avslutning i ligaspelet under fjolåret med tre förluster på de sju sista matcherna, och underliggande siffror som dalade. Men kombinationen med Europa League där en titel hägrade och slutligen bärgades påverkade säkerligen. Nu har de efter sju omgångar visat vilken kvalité de besitter och den senaste veckans prestationer mot Real Madrid, Manchester United och Real Betis har alla varit imponerande. 

Uppbyggnadsspelet har under hela Emerys sejour varit Villarreals styrka, strukturen och medvetandet i varje aktion från spelarna är exceptionell. I just grenen att förflytta boll från egen tredjedel till offensiv tredjedel vågar jag till och med säga att de är bland de bästa i Europa. Vad de inte alltid varit bäst på är chansskapandet på sista tredjedel, och det mycket på grund av bristen på spelare som kan göra sin gubbe en-mot-en och ett konstant djupledshot. Rekordvärvningen från Bournemouth, Arnaut Danjuma, har varit enormt viktig i den aspekten och just nu känns det som att han är spelaren som kommer lyfta anfallsspelet till nya höjder, och de tidiga siffrorna indikerar just det. 

1.20 xG per match förra säsongen har blivit 1.44 xG per match nu, och avsluten tas i genomsnitt från bättre lägen (0.12 xG per skott vs 0.15 xG per skott). Att han är drivkraften bakom förändringen blir extra tydligt när man upptäcker att Danjuma tagit 27% av samtliga skott Villarreal tagit den här säsongen och står för 43% av den totala xG-siffran…

Tittar vi på holländarens spelarradar, eller ”spider”, från förra säsongen så ser vi att det är just en-mot-en spelet och förmågan att göra sin spelare som sticker ut. Han hade dessutom bäst poängsnitt i hela Championship.

Det må vara tidigt och underlaget är litet men Arnaut Danjuma är en att hålla ögonen på.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *