La Liga-helgen: ”Atlético bör vara mest missnöjda”

Det är svårt att inte landa in i Madrid och ’El Derbi Madrileño’ när denna helg ska summeras, för trots att Atlético var klart bättre under 60 minuter stod det 1-1 på resultattavlan när klockan passerat 90 minuter.

Atlético stod för ovanlighetens skull högre upp i banan kontra de större matcherna tidigare under säsongen, där jag främst tänker på höstderbyt och Champions League-åttondelen mot Chelsea. I båda dessa matcher har Simeone gett bort initiativet genom att enbart skydda egna boxen och låta motståndarna få fri lejd i alla andra ytor, helt i motsats till den taktik som varit så framgångsrik stora delar av säsongen. Men i lördags var det alltså höga utgångspositioner för att tidigt störa Real Madrids uppbyggnad, och om de föll lägre var det inte i ett ultra-lågt block á la CL-åttondelen. Det betalade också av sig då Atlético ständigt kom in på Real Madrids sista tredjedel samtidigt som de stängde de farliga ytorna på egen planhalva. Men många missade chanser skulle stå sig dyrt och när ’Los Rojiblancos’ vägrade stänga matchen, för lägen fanns, var det ett Real Madrid som kom närmare målet ju längre matchen led och ju djupare hemmalaget sjönk.

Vinicius och Valverde borde förmodligen startat, åtminstone en av dem för att spela någon form av mönsterbrytare, men deras entréer i 60:e minuten skulle vara tillräckliga. Vinicius utmanade, Valverde löpte igenom och detta öppnade för Karim Benzema. Som så många gånger förr.

1-1 blev det och givet matchbilden och matchutvecklingen bör Atlético vara missnöjdast, de var det bättre laget under majoriteten av matchen och slarvade bort vinsten. Men för den neutrale var det välkommet, för ligan lever.

*****

Valencias förmåga att höja sig i matcher mot bättre lag har visat sig vara extrem. Av de sju vinster de tagit denna säsong är tre av dessa mot Real Sociedad, Real Madrid och, nu senast, Villarreal. Spetsen i truppen är där och det ger utrymme och möjligheter för segrar som dessa, problemet har varit bredden samt jämnheten på många av spelarna. 

Kangin Lee sken som vanligt när han väl får spela och är lagets klart bästa kreatör och offensiva hot, att han inte fått fler minuter är oförklarligt. Sydkoreanen är en av hela ligans mest spännande offensiva talanger.

Villarreals form förtjänar en hel analys i sig men vi nöjer oss med att säga att de är ett av ligans absolut sämsta lag sen årsskiftet någon gång, både sett till deras faktiska siffror men också sett till siffrorna bakom siffrorna. 0-5-3 och 8-12 i målskillnad på de 8 senaste är poängmässigt tredje sämst i ligan under denna period. Deras ’expected goal differential’ per 90 minut har gått från +0.56 under säsongens 17 inledande matcher (4:e bäst) till -0.21 under de åtta senaste (12:e bäst), ett enormt tapp. 

Unai Emery har att tänka på.

*****

Om Real betis inte ens förlorar när de ligger under med 2-0 efter 24 minuter hemma mot Deportivo Alavés så lär de aldrig göra det, allt som kastas på dem nu löser de. Det är känslan. 

Visst hade gästerna maxutdelning som gjorde två snabba mål på egentligen inga målchanser alls, men det kan oavsett vad sänka vilket lag som helst. Men Pellegrinis mannar är formstarka och med en Nabil Fekir som varit briljant sista tiden och en Borja Iglesias som inte kan sluta göra mål kunde även denna match vinnas. 3-2 skrevs slutresultatet till.

Just den sistnämndas resa är fascinerande. Han köptes för stora pengar inför förra säsongen men ansågs floppa rejält efter att ha haft svårigheter med att hitta nätet. Men fyra mål på hans inledande 53 matcher har blivit sju mål på hans sex senaste. 

Fotboll är fascinerande.