Kvällen där Janne Andersson visade upp sig från sin bästa och sämsta sida

60 minuters perfekt utförd matchplan där Sverige, utan att falla för lågt, var kompakta och utnyttjade ytorna Spanien lämnade bakom sig vid bolltapp innebar bland annat en första halvlek där det var 3-2 i skott till hemmalaget men där Janne Anderssons mannar hade det enda avslutet innanför straffområdet. Många gånger kom svenskarna också långt in på offensiv planhalva utan att få till något skott och det genom den kvalitet Dejan Kulusevski, Alexander Isak och Emil Forsberg besitter individuellt.

Matchbilden kan inte ha förvånat någon med tanke på att ett kryss räckte för spanjorerna. De kunde således se till att hålla bollen inom laget, vilket de gör bättre än något annat landslag, utan att behöva riskera för mycket framåt. Sverige å sin sida var tvungna att göra mål men i stället för att blotta sig bakåt såg de till att hålla fortet och utnyttja de chanserna de fick i omställningarna, vilket är rimligt när man är så pass underlägsna på samtliga plan. Där och då var allt frid och fröjd trots att ett mål behövdes, men det kompakta och lagom aggressiva blocket hade hållit Sverige kvar i matchen inför sluttampen.

När Janne Andersson då bestämde sig för att ta ut både Dejan Kulusevski och Emil Forsberg efter en timme, där det senare bytet var det mest svårbegripliga, så dog mycket av Sveriges hot framåt. Mattias Svanberg och Robin Quaison är duktiga spelare men de är inte i närheten av att vara lika stora hot på egen hand vilket behövs mot ett världsklasslag som Spanien där man ofta hamnar ensam mot flera spelare. Zlatan Ibrahimovics inhopp blev en klen tröst i sammanhanget för inte ens han kunde skapa något när omgivningen var vad den var, och i slutändan framstår det som oförsvarbart att plocka ut tre av lagets fyra bästa offensiva spelare inför vad som skulle vara den stora forceringen.

För Spaniens del var det hackkycklingen Álvaro Morata som nätade och han kan tyckas brista tekniskt, men på samma gång är han en nyttig spelare som gör skillnad för Luis Enriques landslag. Rörelsemönstret och de ständiga djupledslöpningarna är något ingen annan spansk central anfallare har i sin repertoar. Raúl de Tomás i all ära men när yttrarna är två bollkramare i Dani Olmo och Pablo Sarabia då är det bra att komplettera med en spelare som är specialist på att attackera ytor, inte en som också vill droppa ner mellan linjerna och delta i spelet.

Föga förvånande gjorde Morata också skillnad när han kom in genom att ta en fjärdedel av Spaniens avslut under kvällen på de 30 minuter han spelade. 13 bolltouch, fyra skott och ett mål är både talande för den typen av spelare han är och varför han behövs.

Dani Olmo är ytterligare en spanjor som förtjänar beröm och han visar under gårdagskvällen att hans EM inte var en engångsföreteelse, 23-åringen är i startelvan för att stanna. Kreativiteten, förmågan att lösa trånga situationer och skottvilligheten sticker ut hos Olmo som går från klarhet till klarhet. Under fjolårssäsongen gjorde han fem mål och nio assist på 24.4 90’s i Bundesliga vilket är starka papper. Hans underliggande kreativa siffror är även de spännande och målar en bredare bild av honom som spelare.

Kvällen där Janne Andersson visade upp sig från sin bästa och sämsta sida

Grafen ovan visar hur pass framstående yttrar och offensiva mittfältare i Europas topp fem ligor var förra säsongen gällande boll-progression, passningar till sista tredjedelen och progressiva passningar, och där är Dani Olmo i toppkvadranten och bland de absolut bästa. Han är alltså inte bara en bra kreatör utan bidrar till att flytta bollen från de bakre till främre spelytorna.

Ur svensk synvinkel är det svårt att vara missnöjd med kvalspelet med tanke på andraplatsen, vilket var det väntade. Spanien var numret för stort och vissa insatser var sämre än andra där båda insatserna mot Grekland sticker ut i negativ bemärkelse. Förlusten i bortamötet var rättvis medan 2-0 segern på Friends Arena inte kändes helt logisk. I vissa kretsar har detta, plus EM-slutspelet som aldrig tog fart, lett till att Janne Andersson börjat ifrågasättas. Och trots att han tagit landslaget till sin bästa period på många år så börjar det gå att just ifrågasätta delar av hans tränargärning. Men innan den ska dissekeras ordentligt ska VM-kvalet tas i mål, för börja experimentera innan dess kommer ingen må bra av.