Atlético Madrids offensiva problem

Spanska ligan rullar vidare och med fem matcher spelade, fyra för några lag, hittar vi två av de tre förväntade guldkandidaterna högst upp i Real Madrid och Atlético Madrid medan den tredje, Barcelona, är några hack ner på plats sju (med en match mindre spelad). Poängmässigt är det ingen fara på taket än, speciellt inte för Real Madrid vars poängskörd är riktigt bra, men tendenserna för respektive lag är fortsatt oroande. I nuvarande slag är känslan att La Liga återigen kan få en ryckig guldstrid med lag som desperat letar efter någon form av kontinuitet och kvalitet. Förra säsongens toppnotering på 86 inspelade poäng var den sämsta för en ligavinnare i Spanien på 13 år och jag blir förvånad om något lag går klart över det den här säsongen.

Ligatvåan och de regerande mästarna Atlético Madrid tog i lördags emot Athletic Club på Wanda Metropolitano men det var återigen ett hemmalag som hade förtvivlat svårt att skapa de riktigt stora chanserna trots deras många och vassa offensiva alternativ. Ángel Correa, Antoine Griezmann, Joao Félix, Marcos Llorente, Yannick Carrasco, Matheus Cunha, Rodrigo De Paul och Luis Suárez var alla på planen någon gång under matchen men lyckades trots det inte störa Unai Simón i baskernas mål nämnvärt. Problemen är inte heller unika för matchen i sig, varken denna säsong eller tidigare, utan i samtliga matcher utom Villarreal hemma är det ett rödvitrandigt lag med offensiva svårigheter. Sju mål på de fem inledande matcherna har det blivit och det ligger i linje med deras underliggande siffror.

Atlético Madrids offensiva problem

Under fjolårssäsongen lyckades de förvalta sina relativt få målchanser till mål i en imponerande takt och det handlade framför allt om Luis Suárez och Marcos Llorentes effektivitet. Atlético Madrid snittade 1.23 xG per match (straffar exkluderade) vilket var femte bäst i La Liga och 40:e bäst bland topp fem ligorna (98 lag) medan deras målskörd låg på 1.58 gjorda mål per match vilket var tredje bäst i La Liga och 16:e bäst bland topp fem ligorna. Skillnaden på xG kontra mål är alltså 0.35 vilket var den 4:e största överprestationen av samtliga 98 lag i topp fem ligorna.

Att vinnande lag har marginalerna med sig och gör fler mål än förväntat är inget konstigt i sig, det krävs oftast för att vinna titlar, men att göra det med den marginalen är ovanligt. Vad som gör Atléticos ligatitel än mer remarkabel var att de förutom att vara ett av Europas tre mest effektiva lag framåt också hade Jan Oblak i målet som fullständigt krossade varenda målvaktsmodell. Slovenens Post-Shot Expected Goals (hur många mål en målvakt räddat i genomsnitt) låg på +0.26 per 90:e minut vilket var bäst bland Europas topp fem ligor.

Atlético Madrids offensiva problem

Över tid planar de här siffrorna nästan alltid ut, det är ovanligt att lag eller spelare gör betydligt fler mål än det förväntade säsong efter säsong vilket innebär att Atlético måste hitta på något. Framför allt offensivt, defensivt är de bland de bästa lagen i Europa även utan Oblaks extreminsatser. Under 20/21 släppte de exempelvis till 0.78 xG per match vilket var femte bäst bland topp fem ligorna. Med Oblaks extreminsatser går de dock från topp fem till (nästan) bäst då deras 0.55 insläppta per match var tredje bäst i Europa.

Att Diego Simeone premierar en fotboll med fokus på defensiv säkerhet först vet alla om vid det här laget men han har samtidigt aldrig förfogat över en trupp med den här bredden och kvaliteten på de offensiva positionerna. I ligaspelet är motståndet vad det är så även om Atlético varken kommer upp i fjolårets effektivitet eller lyckas förbättra sitt chansskapande så kommer de slåss om ligabucklan, Real Madrid och Barcelona kommer inte springa i väg. Men för att nämnas som en potentiell kandidat till Champions League-titeln i maj, vilket de ska kunna göra med den truppen de besitter, så behöver de bli bättre offensivt. Att ha underliggande siffror i paritet med mittenskiktet av Europas 98 lag i toppligorna kommer, med största sannolikhet, inte hålla.

Varför det ser ut som det gör går bara att spekulera i men en av anledningarna är den profilfördelningen bland anfallarna och de offensiva mittfältarna som inte är optimal. En övervägande majoritet är spelare som primärt vill ha boll på fötterna mellan motståndarens lagdelar medan få är en central referenspunkt som konstant jobbar mot backlinjen eller löper in bakom. Ett komplement till Suárez hade behövts för att fullborda offensiven och att klubben inte lyckades få in en sådan profil under sommaren är ett misslyckande. Varken Matheus Cunha eller Antoine Griezmann är spelare som primärt jobbar i djupled utan gärna söker sig mot bollen i ett tidigare skede.

Trots de offensiva problemen finns det indikationer på att Atlético Madrid och Diego Simeone i alla fall tar steg i rätt riktning. De har kommit till fler antal skott än föregående säsong då de skjuter 14.2 skott per match kontra 11.9 20/21. Dessutom tar de sig in i straffområdet 15.8 gånger per match denna säsong jämfört med 14 20/21. En klar förbättring i båda kategorierna men det är också väldigt tidigt in på nuvarande säsong och det är alldeles för tidigt för att dra några former av slutsatser.