Analys: Real Madrids förvandling

Hade man i november frågat vem som helst med någorlunda inblick i fotbollen, Real Madrid-supporter eller inte, så hade väldigt få gissat på att ”Marängerna” från Madrid skulle stå i en Champions League-final samma säsong. De låg fyra i ligan, sju poäng bakom ledande Atlético Madrid, och förluster mot Shaktar Donetsk gånger två hade gjort att ett uttåg i Champions Leagues gruppspel var en reell möjlighet.

Analys: Real Madrids förvandling
Källa: @mckayjohns

Bilden ovan visar på förändringen i tabellplacering hos La Ligas topptrio under säsongen och dippen Real Madrid gick igenom under någon månads tid under hösten är tydlig. Säsongen började uselt, blev sedan bättre efter några vinster, men sen gick det neråt igen. Ojämnhet och instabilitet präglade laget och några tankar på framgång innevarande säsong fanns inte.

Analys: Real Madrids förvandling

Även de underliggande siffrorna talar sitt tydliga språk, en start som i det stora hela var helt okej prestationsmässigt blev bara sämre ju längre hösten led och det ordnade inte upp sig förrän fram mot jul (85-87 markeringen på den nedre axeln). Men sen dess har trenden gått åt rätt håll på alla sätt och det fläckfria försvarsspel som ledde Real Madrid till ligatiteln 19/20 återvände. I februari inledde de sin formtopp på riktigt, och det i helt rätt tid. 2-0 segern mot Huesca den 6:e februari markerar startskottet för en 19 matcher, och pågående, lång förlustfri svit i alla tävlingar och målskillnaden 31-9 under samma tidsperiod beskriver sig själv.

Exakt vad Zidane skruvat på för att rätta till problemen kan vara svårt att peka på då Real Madrid, även när de är riktigt bra, kan uppfattas sakna en tydlig nisch. Det är inget som sticker ut. Även om jag delvis håller med är deras förmåga att inte ha någon nisch deras stora styrka, med andra ord det som också är deras nisch. Det är kanske inget lag i fotbollseuropa som så tydligt kan, och ofta gör, anpassar sig efter sina motståndare som Zidanes Real Madrid, samtidigt som det alltid bottnar i en väldigt stabil defensiv. Allt detta tappade de under hösten då Zidane experimenterade både med startuppställningarna och defensiv strategi. De frångick det solida defensiva ”medelhöga blocket” de ofta utgick ifrån för att pressa högre initialt under denna säsong, något som misslyckades fatalt. Bilden av ett ”Galácticos” som inte satt ihop och gång på gång blev genomspelade och överkörda i omställningar delades av många, inklusive undertecknad. 

Innan vi tittar på om siffrorna håller med ska vi först dela in säsongen i två perioder. Den första perioden sträcker sig fram till 1:a december och den andra perioden täcker således allting efter det. Anledningen till att jag gör den avgränsningen är att det är då saker och ting börjar förändras i laget och den dåliga trenden så sakteliga började ändra riktning och gå åt rätt håll.

Under period ett utförde de i genomsnitt 33.2 pressaktioner på offensiv tredjedel jämfört med 28.6 aktioner under period två, en klar skillnad och ett tecken på ett passivare försvarsspel ju längre säsongen led. Även deras PPDA (Passes Allowed per Defensive Action) följde samma mönster och gick från 9.42 under period ett till 10.16 under period två (ju högre siffra desto passivare försvarsspel, förenklat). Brytpunkten mellan perioderna i december blir också extra tydlig då de mötte Sevilla den första matchen i period två, en match de vann med 1-0 efter en oerhört kontrollerad insats där det var tydligt att Zidane gått tillbaka till grunderna och drog hem laget istället för det höga presspel han försökt implementera tidigare under säsongen. Deras 23 pressaktioner på offensiv tredjedel var också den näst lägsta siffran på hela säsongen där och då.

Förutom ett försvarsspel som ändrade skepnad och är en av de två stora faktorerna till Real Madrids förvandling under säsongen så är den andra att Zidanes konstanta ändrande i startelvorna under hösten upphörde. I denna del har jag delat upp perioderna i tre där den första perioden är densamma som tidigare, fram till 1:a december, medan period två är etableringsperioden, perioden då Real Madrid vände på skutan och stabiliserade sig från 2:a december till 28:e februari och period tre är allt därefter.

För att förtydliga vad jag menar med upphörandet av Zidanes roterande så kan vi titta på tre stycken spelare som inte är startspelare när alla är friska men samtliga spelade en betydande del under den sämsta delen av säsongen, period ett. Marcelo fick relativt stort förtroende i början och spelade 47% av de totala minuterna, detta resulterade ofta i att Ferland Mendy förpassades till högerbacken. Marcelos minst sagt svajiga defensiva förmåga och Mendys ovana position gav knappast stabilitet till övriga laget och saker och ting var långt ifrån perfekta. Under etableringsperioden, period två, när Real Madrid radade upp vinster petades dock Marcelo och spelade endast 15% av lagets totala minuter de närmsta tre månaderna, för att nu under period tre ha fått spela mer igen när Zidane sporadiskt har börjat använda sig av ”wing-backs”. Isco är en annan spelare som var med mer frekvent i början på säsongen än under perioden Real Madrid började hitta formen. Han gick från att spela 25% av minuterna fram till 1:a december, period ett, till att spela lika lite som Marcelo, 15%, under period två. Men precis som Marcelo har Isco fått alltmer förtroende på slutet.

Nacho Fernández är den sista spelaren vars speltid förändrats, men på ett lite annorlunda sätt. För tittar man på hans andel minuter under de tre perioderna ligger de ganska jämnt rakt igenom på stadiga 45% (cirka), men under etableringperiodens första fas där Real Madrid vann sex raka matcher i december så var han på bänken i 90 minuter i fem av dem. Detta stämmer också överens med de laguppställningar som Zidane kastade ut under den här tiden, de var betydligt mer konsekventa och förändringarna färre. Han ville hitta sin elva.

Analys: Real Madrids förvandling

Det han landade i var den ovanstående, detta är nämligen den elva Zidane använt sig mest av genom säsongen. Lucas Vázquez blev lösningen på högerbacken och bildade en otroligt stark back-fyra med övriga tre herrar samtidigt som firma Kroos-Casemiro-Modrić verkligen kom upp i nivå. Det tillsammans med en högtflygande fransman där fram och en brasse på vänsterkanten som blixtrat till har gjort det för Real Madrid 20/21.

Nu är säsongen inte slut än och när vi summerar allt om några veckor finns risken att Zidane och Co. står titellösa ändå men som det här laget såg ut i höstas och med det avståndet de hade upp till Atlético Madrid i toppen så är det en bedrift i sig att de både har ett titelrace och en avgörande Champions League semifinal att se fram emot.