Analys: Hur Koemans drag överlistade Sevilla

Sevilla – Barcelona var utan tvekan helgens höjdpunkt och med resultaten tidigare under säsongen i närminnet, 1-1 i ligamötet i höstas och 2-0 till Sevilla i Copa del Rey för några veckor sedan, så var det med förhoppningar om en jämn match man gick in i lördagseftermiddagen med.

Ronald Koeman har tidigare under säsongen visat tecken på taktisk flexibilitet då han övergav sitt 4-2-3-1 för ett mer tydligt 4-3-3 ju längre säsongen led men där han dessutom testat trebackslinjen där emellan. Under helgens match var det dags igen då han ställde upp i ett 3-5-2 system, som bilden nedan visar.

”Forsberg är Sveriges viktigaste spelare”

Uppställningen hade på förhand några tydliga fördelar där en av de mest uppenbara var att Gerard Piqué, som varit borta länge och inte sett helt fit ut, fick skydd av Óscar Mingueza och Clement Lenglet nära inpå sig på varsin sida vilket gjorde att han i mindre utsträcking behövde täcka ytor horisontellt utan kunde tänka på ytorna bakom och framför sig. Dessutom kom Sergiño Dest till sin rätt högre upp i banan och fick där större utlopp för sin kreativitet och förmåga att påverka spelet offensivt. Detta backar även siffrorna upp då han hade näst flest touch på sista tredjedelen (31) och flest touch i offensivt straffområde (8), och det är ett inflytande Dest aldrig haft på Barças offensiv tidigare.

En annan taktisk fördel för katalanerna, om än en oväntad sådan, var att Lopetegui valde att frångå sitt så lyckade koncept från cupsegern mot just Barça för några veckor sedan då han startade med Papu Gómez och Suso som yttrar. Dessa två var nycklarna till att Sevilla lyckades etablera spel på offensiv planhalva då de jobbade nära centerforwarden (En-Nesyri då) och opererade i de ytor mellan backlinje och mittfält där Barcelona är svaga. Med Munir istället för Suso fick Sevilla nu en djupledsgående istället för mötande ytter vilket i denna match skulle visa sig vara lönlöst då laget sällan hamnade i situationer då det fanns möjlighet att slå bollen bakom Barcelonas backlinje. En till mötande och inverterad ytter hade varit att föredra för Sevilla för att komprimera laget och istället få fler alternativ mellan linjerna i den uppbyggnad som tydligt skulle störas av Barças press.

Barcelonas press var som sagt nyckeln i matchen då de klev betydligt högre än de brukar och det märktes tydligt att Koeman instruerat sina spelare att man-man markera Sevillas dito i uppbyggnadsfasen.

”Forsberg är Sveriges viktigaste spelare”

Messi och Dembélé tog hand om varsin mittback medan Pedri följde Fernando. Barcelonas wing-backs Dest och Alba klev hela vägen upp på Sergio Escudero och Jesús Navas medan Busquets och De Jong såg till att följa Jordán och Rakitic. Detta ledde till att Barcelona tvingade Sevilla till bollförlust 121 gånger under matchen vilket är en av de bästa siffrorna Barcelona kan visa upp på hela säsongen i den kategorin. Gång på gång tvingades Koundé, Diego Carlos och till och med målvakten Bounou slå den långt på Luuk De Jong och hoppas på det bästa. Tyvärr för deras del lyckades holländaren sällan få tag på bollen då Piqué allt som oftast gick segrande ur luftduellerna, spanjoren vann hela fem av sina sju nickdueller under matchen. Detta är långt ifrån hur Lopeteguis Sevilla vill spela fotboll då de är det lag, förutom Barça och Real Madrid, som slår flest passningar per avslut i La Liga.

Sevilla lyckades aldrig hitta en lösning på Barças effektiva press och ingenstans speglar det sig så mycket som på passningsstatistiken hos Sevillas normalt sett så involverade mittfältsduo Jordán och Rakitic. Den förstnämnda snittar vanligtvis 77 slagna passningar per 90 minut men hamnade i lördags på 66 stycken var av två stycken var in på sista tredjedelen, jämfört med hans snitt på 6.15. Rakitic snittar 69 stycken passningar per 90 minut men landade i lördags på 35 stycken var av tre var in på sista tredjedelen, jämfört med hans snitt på 6.74. Sevillas långsamma och metodiska uppbyggnadsspel stördes uppenbarligen väldigt effektivt genom Ronald Koemans instruktioner.

Offensivt var den stora förändringen för Barcelona, förutom de jag redan nämnt, att Dembélé utgick från en mer central position än han vanligtvis gör. Skillnaden mellan att vara en ytter som tar emot bollen vid fötterna för att utmana sin försvarare eller har hela backlinjen framför sig när man tar en djupledslöpning vilket gör det enklare att undvika offsiden kontra att spela striker är stor. Att spela som central forward kräver en helt annan uppmärksamhet på offsidelinjen men också ett tydligare rörelsmönster utan boll då mittbackarna har uppsyn över dig på ett annat sätt.

Dembélés positionsändring märktes också på hans spelstil då han inte alls tog sig an försvarare i samma utsträckning. Hans tre dribblingsförsök är inte ens nära hans genomsnitt per 90 på 6.34. Men det var ju inte heller det han skulle fokusera på utan Koeman ville var att han skulle ligga på rulle och vara redo att få bollen i djupled vid varje givet tillfälle, och med åtta progressiva passningar mottagna (flest i matchen) visade det sig vara effektivt. Ett klockrent exempel var just hans mål då Messi hittade Dembélé som sprang sig fri mellan Diego Carlos och Jules Koundé.

”Forsberg är Sveriges viktigaste spelare”

Summa summarum kan vi konstatera att Koeman gjort läxan efter cupförlusten senast. Istället för den relativt passiva approachen då, något Barça oftast har, klev de högt nu vilket två aggressivt positionerade wingbacks hjälpte till att effektivisera. Man-man strategin låste dessutom Sevillas mittbackar samt innermittfältare vilket la stor vikt på att mittbacksparet kunde hitta upp till en forwardstrio som var tvungna att hålla fast bollen, men då framförallt Piqué vann matchen i matchen mot De Jong medan Munir var helt ute ur bilden och Papú verkat vakna på fel sida var ditt inte mycket som talade för att hemmalaget skulle skapa särskilt mycket, och det gjorde de inte. Fyra skott är undermålligt vilket är hela åtta färre än deras genomsnitt per match på 12.

För Barcelona betyder vinsten att de ger sig själva chansen att vara med i ett eventuellt ligarace medan Sevilla (väl?) kan sluta drömma.